MENY
Säsong: Vinterhalvåret
Bo här: Det veganska yoga-hotellet Buena Vida.
Ät här: Det finns en restaurang som hör till hotellet, Ocean Vida, där vi åt flera gånger. Utbudet av restauranger är minst sagt begränsat.
Highlights: En och en halv timmas yoga på hotellet i solnedgången. Det var magiskt!
Missa inte: Malapascua är känt för sina fantastiska dykmöjligheter. Här måste man dyka!
----------------------------------------------------------------------------------------------
Lokalbussen till Maya
Det var med väldigt stort tvivel jag satte mig på båten vid Maya, en by som ligger allra längst upp på norra Cebu. Vi landade i Cebu City på kvällen innan och åkte dagen efter med lokalbussen till norra delen av ön. Fem svettiga timmar (och två påsar chips) senare var vi äntligen framme, och möttes av storm. Vågorna var någon meter höga, minst sagt. Jag minns så tydligt när vi tog den lilla bankabåten ut i havet, för att sedan kliva på den stora "trafik"båten som skulle ta oss till Malapascua. Där var det redan två turister som vände och ville åka tillbaka.
Vi satt tappert kvar och väntade in fler passagerare. Jag försökte lita på att Peter hade koll och att man inte skulle köra båten och riskera människors liv, för så rädd var jag. Det blåste kraftiga vindar och vågorna blev inte direkt mindre. Vid det här laget var vi redan dygnsura. Vattnet i havet var varmare än regnet (jag passade på att känna på temperaturen när vågorna var höga). Vi slänge in vårt bagage under ett tak och tog på oss flytvästar. Båten tog 2 timmar. Normalt tar den ca 45 minuter. Som tur är hamnade jag bredvid en man som arbetade för regeringen, han var där med sina kollegor. De hade i uppdrag att kartlägga hela ön för just nu hade de inte riktigt koll på vilka som bodde där, och det tog lite tid eftersom det inte fanns några bilar eller liknande. "Gatorna" är nedtrampade stigar. Nyfiken som jag är spenderade jag sista timman med att diskutera med honom, det var så intressant! Jag var väldigt tacksam att många kan så bra engelska i Filippinerna. Mr. Government - tack för distraktionen.
Bild från google. Här ser ni vart Malapascua ligger.
Jag var väldigt lycklig när vi äntligen var på plats! Vi checkade in på ett superfint hotell (det tar ca 10 minuter att gå från ena sidan av ön till den andra) och slogs av hur gästvänliga alla filippiner är. Det var dåligt väder även på kvällen, så vi nöjde oss med att hänga nere vid stranden.
Vi bodde här i tre nätter, sedan var planen att ta oss vidare till Panglao på Bohol (som ni också ser på bilden ovan). Vi ville utforska ön och började gå längs med ena strandpromenaden. Det finns minst fem-sex dykcenter som man enkelt kan kliva in i och be om en lektion. Ingen av oss har dykt förut, och vi upptäckte rätt snart att alla turister som var där, var där för dykningens skull. Så ja, vi ville inte vara sämre!
En glad Elin med vår instruktör efter en första dykning
Vi kom dit på förmiddagen och började med att öva på regler, hur man ska bete sig i vatten och lära oss utrustningen i en pool. Efter en lunch begav vi oss sedan ut med båten och vår instruktör som skulle ta med oss till ett japanskt vrak som låg kvar sen andra världskriget. Detta är på riktigt något av det roligaste jag har gjort! Det var fantastiskt och så himla häftigt. Denna gång hann vi dock inte ta något dykcertifikat eftersom vi inte hade tid nog.
Efter vår dyk-oskuld var tagen satte vi oss med saltvattnigt hår bland alla andra dykare - och kände oss helt plötsligt som "en i gänget". Känslan hos oss var "absolut, vi dyker"-stämning. Vi slängde av oss våra sandiga flip-flops i minibaljan vid entrén, sköljde av våtdräkten och köpte en varsin mango-shake i baren. De flesta som ägde dykställena var personer som från början varit turister själva, och förälskat sig i ön. De andra turisterna var dock där av en annan anledning än ett vrak på 7 meters djup, nämligen Rävhaj. Så modiga var vi dock inte :-)
Vi hann även med yoga, snorkling och sol&bad. Vädret skiftade och jag personligen tycker det är skönt med lite moln ibland att skugga sig i. En kväll gick vi till en lokal restaurang (som dessutom var lite krånglig att hitta) som heter Ging-Ging. Det skulle vara väldigt populärt för turister och backpackers. Förmodligen på grund av det låga priset. Om vi säger såhär; lågt pris är inte alltid bra :-) det blev ris för mig, bråsk och ben är inte min favorit.
Detta är en genuin ö med få turister. Det finns inga bilar, inte så många restauranger, ingen shopping eller skola. De som arbetar arbetar med turismen. Alla barn som bor på ön åker in varje morgon till skolan i Maya. Dit åker även befolkningen till för att handla mat. Wi-fi är begränsat och ibland stängs elen av. Det var perfekt att starta vår resa här och på riktigt kunna slappna av. Träna yoga på hotellet, lära sig att dyka för första gången och lära känna lokalbefolkningen. Efter tre dagar tog vi återigen båten över (som denna gång tog 45 minuter) till Maya och satte vårt sikte på vårt nästa stopp; Panglao, Bohol.
Den sista solnedgången i Malapascua. Hit längtar man tillbaka!
0