sjukontinenter

Spökapor, dykning och magiska solnedgångar - välkommen till Panglao!
 
 
Årstid: Vinterhalvåret
Bo här; Eftersom vi inte hade bokat något innan vi åkte hit tyckte jag fick fick ett bra hotell trots allt! Golden Palm Resort låg lite längre in från stranden vilket drog ner priset lite.
Ät här: Om man är ute i tid får man en plats nere på stranden i solnedgången, restaurang spelar ingen roll.Välj fisk från dagens fångst (exempelvis Yellow Snapper) och en kall San Miguel. Magiskt. 
Highlights: Stranden. 
Missa inte: Att åka på en dagstur in till Bohol, kolla in Chocolate Hills och åka båt på djunglig flod.
 
------------------------------------------------------------------------------------------
 
Från Cebu City kan man ta en jet-båt som bara tar någon timma över till Tagbilaran som ligger på Bohol. Därefter får man sätta sig i en trång liten "tricycle" som i princip är en tvåsists fastspänd på en moppe med ett plåttak över. Tajt, varmt och smidigt. Via denna tog vi oss över till Panglao som är en del av ön Bohol. Det är ganska stor skillnad på denna ö och vårt tidigare resmål Malapascua. Här finns många hus, butiker, mataffärer, massor av hotell och turistiga strandpromenader. 
 
Precis som på Malapascua finns även här många dykcenter. Vi hade fått mersmak och var väldigt taggade på att göra ett dyk till. "Fun-dive" kan man göra även fast man inte har dykcertifikat, då går man inte ner djupare än 10 meter. Det räckte för oss då vi inte är särskilt vana dykare (trots självförtroendet vi fick på Malapascua), och dessutom inte kräver särskilt mycket för att bli imponerade. Vi sökte upp ett dykcenter och bokade en tid till eftermiddagen. Vi tog oss ut till ett fantastiskt korallrev. Jag har aldrig sett så många fiskar på samma gång. Allt var så färgglatt som man hoppas det ska vara, jag är så glad att jag fick se det!
 
OK! 
 
Vår instruktör bredvid korallrevet
 
Panglao är en turistig ö, speciellt om man bor på Alona Beach. Å ena sidan finns det, uppenbarligen, mycket turister och lite av den "genuina" känslan försvinner. Å andra sidan finns nästan allt som man kan tänkas behöva, det finns fler restauranger att välja mellan, lite strandbutiker och möjlighet att åka in till Tagbilaran och shoppa. Ibland behöver man lite av båda för att bli helt tillfredsställd. Även på Panglao spenderade vi tre nätter.
 
 
Nästan varje middag och lunch åts vid denna strand. Det fanns alltid färsk fisk att välja till middag som fiskebåterna fått in samma dag. Maten i Filippinerna är väldigt blandad. Det finns några få rätter som restaurangerna serverar som är filipinsk mat, men de serverar också pasta, hamburgare och annan västerländsk mat. Priserna ligger på en femtedel av våra priser i Sverige.
 
En dag hyrde vi en bil som tog oss runt på en sightseeingtur på Bohol. Detta var förmodligen den varmaste dagen på hela resan, vilket i efterhand med fördel hade spenderats vid en pool. Lyxproblem man stöter på i Filippinerna! I alla fall, på Bohol finns de kända kullarna Chocolate Hills som fått sitt namn efter att de blir bruna under sommarhalvåret då de torkar. Man vet inte riktigt vad kullarna kommer ifrån, men en teori var att det är jättar som har "gjort sina behov" på just denna plats. Vi fick gå några meter upp (i värmen!) för att sedan komma till denna utsikt:
 
Chocolate Hills
 
 
Lunchen spenderades på denna båt. En större båt som serverade en buffé av olika maträtter under tiden som vi åkte på denna flod. Det var så himla mysigt och härlig upplevelse, musik spelades på båten hela tiden. Det fanns bland annat minifiskar (hela alltså, ca 2-3cm långa) som man åt tillsammans med chili, rödlök och nötter. Iallafall om man ska tolka mannen framför mig i kön. 
 
Det mysigaste stoppet under dagen var att hälsa på spökapan som finns på ön. Den är så liten att man knappt ser den, inte mer än 10 centimeter. Den var otroligt söt! 
 
 
Jag kan inte skriva om Panglao utan att nämna stranden. Stranden! Det är den finaste strand jag har sett. Nu har jag inte varit på så väldigt många paradisstränder, och denna kanske inte heller passar in där. Men sanden är så otroligt fin, och havet lagom varmt. Man kan snorkla nästan överallt och det är ofta långgrunt, åtminstone där vi var. Här spenderade vi en dag och läste böcker i skuggan, alltid med en mangoshake nära till hands.
 
 
 
 
Bakom horisonten gick solen ner om kvällarna. Magisk utsikt från strandkanten. Vi önskade oss inte mycket mer av vår semester i Filippinerna efter detta, men än hade vi några stopp kvar att avverka på vår tripp. Och här visste vi inte ännu att det allra bästa hade vi fortfarande framför oss, på underbara Siquijor. 
 
  Här kändes vardagen i Sverige väldigt långt borta..
 
 
 
 
 
 
Ett blåsigt dykparadis i Filippinerna
 
 
Säsong: Vinterhalvåret
Bo här: Det veganska yoga-hotellet Buena Vida
Ät här: Det finns en restaurang som hör till hotellet, Ocean Vida, där vi åt flera gånger. Utbudet av restauranger är minst sagt begränsat.
Highlights: En och en halv timmas yoga på hotellet i solnedgången. Det var magiskt!
Missa inte: Malapascua är känt för sina fantastiska dykmöjligheter. Här måste man dyka!
 
----------------------------------------------------------------------------------------------
 
Lokalbussen till Maya
 
Det var med väldigt stort tvivel jag satte mig på båten vid Maya, en by som ligger allra längst upp på norra Cebu. Vi landade i Cebu City på kvällen innan och åkte dagen efter med lokalbussen till norra delen av ön. Fem svettiga timmar (och två påsar chips) senare var vi äntligen framme, och möttes av storm. Vågorna var någon meter höga, minst sagt. Jag minns så tydligt när vi tog den lilla bankabåten ut i havet, för att sedan kliva på den stora "trafik"båten som skulle ta oss till Malapascua. Där var det redan två turister som vände och ville åka tillbaka. 
 
Vi satt tappert kvar och väntade in fler passagerare. Jag försökte lita på att Peter hade koll och att man inte skulle köra båten och riskera människors liv, för så rädd var jag. Det blåste kraftiga vindar och vågorna blev inte direkt mindre. Vid det här laget var vi redan dygnsura. Vattnet i havet var varmare än regnet (jag passade på att känna på temperaturen när vågorna var höga). Vi slänge in vårt bagage under ett tak och tog på oss flytvästar. Båten tog 2 timmar. Normalt tar den ca 45 minuter. Som tur är hamnade jag bredvid en man som arbetade för regeringen, han var där med sina kollegor. De hade i uppdrag att kartlägga hela ön för just nu hade de inte riktigt koll på vilka som bodde där, och det tog lite tid eftersom det inte fanns några bilar eller liknande. "Gatorna" är nedtrampade stigar. Nyfiken som jag är spenderade jag sista timman med att diskutera med honom, det var så intressant! Jag var väldigt tacksam att många kan så bra engelska i Filippinerna. Mr. Government - tack för distraktionen. 
 
Bildresultat för malapascua map
Bild från google. Här ser ni vart Malapascua ligger. 
 
Jag var väldigt lycklig när vi äntligen var på plats! Vi checkade in på ett superfint hotell (det tar ca 10 minuter att gå från ena sidan av ön till den andra) och slogs av hur gästvänliga alla filippiner är. Det var dåligt väder även på kvällen, så vi nöjde oss med att hänga nere vid stranden. 
 
 
 
Vi bodde här i tre nätter, sedan var planen att ta oss vidare till Panglao på Bohol (som ni också ser på bilden ovan). Vi ville utforska ön och började gå längs med ena strandpromenaden. Det finns minst fem-sex dykcenter som man enkelt kan kliva in i och be om en lektion. Ingen av oss har dykt förut, och vi upptäckte rätt snart att alla turister som var där, var där för dykningens skull. Så ja, vi ville inte vara sämre!
 
En glad Elin med vår instruktör efter en första dykning
 
Vi kom dit på förmiddagen och började med att öva på regler, hur man ska bete sig i vatten och lära oss utrustningen i en pool. Efter en lunch begav vi oss sedan ut med båten och vår instruktör som skulle ta med oss till ett japanskt vrak som låg kvar sen andra världskriget. Detta är på riktigt något av det roligaste jag har gjort! Det var fantastiskt och så himla häftigt. Denna gång hann vi dock inte ta något dykcertifikat eftersom vi inte hade tid nog. 
 
Efter vår dyk-oskuld var tagen satte vi oss med saltvattnigt hår bland alla andra dykare - och kände oss helt plötsligt som "en i gänget". Känslan hos oss var "absolut, vi dyker"-stämning. Vi slängde av oss våra sandiga flip-flops i minibaljan vid entrén, sköljde av våtdräkten och köpte en varsin mango-shake i baren. De flesta som ägde dykställena var personer som från början varit turister själva, och förälskat sig i ön. De andra turisterna var dock där av en annan anledning än ett vrak på 7 meters djup, nämligen Rävhaj. Så modiga var vi dock inte :-) 
 
 
Vi hann även med yoga, snorkling och sol&bad. Vädret skiftade och jag personligen tycker det är skönt med lite moln ibland att skugga sig i. En kväll gick vi till en lokal restaurang (som dessutom var lite krånglig att hitta) som heter Ging-Ging. Det skulle vara väldigt populärt för turister och backpackers. Förmodligen på grund av det låga priset. Om vi säger såhär; lågt pris är inte alltid bra :-) det blev ris för mig, bråsk och ben är inte min favorit. 
 
 
 
Detta är en genuin ö med få turister. Det finns inga bilar, inte så många restauranger, ingen shopping eller skola. De som arbetar arbetar med turismen. Alla barn som bor på ön åker in varje morgon till skolan i Maya.  Dit åker även befolkningen till för att handla mat. Wi-fi är begränsat och ibland stängs elen av. Det var perfekt att starta vår resa här och på riktigt kunna slappna av. Träna yoga på hotellet, lära sig att dyka för första gången och lära känna lokalbefolkningen. Efter tre dagar tog vi återigen båten över (som denna gång tog 45 minuter) till Maya och satte vårt sikte på vårt nästa stopp; Panglao, Bohol
 
Den sista solnedgången i Malapascua. Hit längtar man tillbaka!