sjukontinenter

Att samla på länder
 
Jag har alltid gillat att räkna, utvärdera och se hur mycket man klarat av. Antalet länder jag har besökt är inte ett undantag. Jag ser det som fler upplevelser att lägga i bagaget; erfarenheter att ta lärdom av, att få känna sig trygg i världen och massor av minnen att fylla hjärtat med. Samtidigt som jag tycker planerandet och den oändliga längtan av att få åka iväg (oftast till en plats jag höjer till skyarna i mitt sinne) är nästa halva grejen, överträffar oftast resan mina förväntningar. Jag söker alltid nya upplevelser och nya länder att addera tll min samling.
 
Trots det är jag inte omöjlig att kompromissa med. Jag åker gärna också tillbaka till en plats om tillfälle ges. Så vad är det jag gillar med att besöka ett nytt land? Jag älskar att försöka leva mig in i ett lands kultur och känna mig som "en av dom". Jag vill se kulturen, äta maten, känna pulsen och känslan. Det kanske låter konstigt, men det är inte sällan jag inför resan köper ett nytt plagg, som känns typiskt "Paris" eller "Italienskt" exempelvis.
 
 
Så hur många länder har jag samlat änsålänge? Vad är målet? Det skulle vara häftigt att nå minst 50 länder. För att jag ska räkna ett land som "besökt" är min regel att jag ska kunna återberätta något av upplevelsen, samt att jag har något tydligt minne därifrån. Om man varit där några dagar räknas det definitivt.
 
9% har hittills upplevt av världen enligt appen Been. 24 länder har jag bockat av. 
 
(null)

Hemma hos oss skaffade vi en världskarta för några år sen där vi efter varje resa sätter upp en ny pin på platsen vi besökt. Änsålänge är Oceanien och Sydamerika o-pinnat. 

(null)

Jag ser framför mig att denna kommer hänga med i många år framöver och påminner mig alltid om att värna om mitt stora intresse - att upptäcka världen. 
På Kinesiska muren i Beijing
 
I samband med att vi hälsade två vänner som bodde i Shanghai under ett utbytesår passade vi även på att besöka Beijing. Kina är ett fantastiskt spännande land som känns väldigt olikt Sverige. Här är några av mina favoriter från vår vecka i Beijing; med fokus på kultur, mat och att göra sig förstådd i ett land där få pratar engelska (i kombination med att ingen av oss kan mandarin).
 
Läs gärna mitt inlägg om Shanghai, där finns fler tips om hur man tar sig runt som turist i Kina!
 
Att ta sig från Shanghai till Beijing var inga större problem. Vi gick ner till tågstationen i Shanghai och tog snabbtåget (tar ca 5 timmar). Ett tips är dock att boka platser några innan, det är ofta väldigt fullt. När vi däremot nådde tågstationen och skulle hoppa in i en taxi möttes vi av en meter-och-åter-meterlång taxikö. Vi väntade närmare två timmar (kön var nog närmare 500 meter lång) innan vi äntligen fick tag i en. Vi visade, precis som vi gjort tidigare i Shanghai, vilken adress vi skulle till genom appen SmartShanghai. Inga problem. När vi väl var framme vid hotellet möttes vi av denna vy:
 
 
Vid det här laget var det kolsvart ute då det hunnit bli kväll. Vi frågade chauffören flera gånger om detta verkligen var rätt hotell, men där brast det i kommunikationen. Han började bli smått irriterad på oss som inte ville kliva ur, så vi betalade och började promenera in i gränden. Sa jag att det spöregnade?
 
Ju längre in vi kom i gränden såg vi att det fanns en dörr längst in, och mycket riktigt var detta vårt hotell! Lättade över att vi äntligen hade kommit fram knackade vi på och möttes av en supergullig receptionist (som förövrigt verkade jobba låånga skift, hon sov nämligen på soffan bakom disken) och innanför dörren döljde sig en fantastisk trädgård, massor av hotellrum och restaurang.
 
Ingången till vårt hotell
 
Att bo på detta sätt är väldigt vanligt i Beijing. Det kallas "hutonger" och trots att vi visste om detta hade vi fortfarande problem kommande vecka att hitta till diverse restauranger och butiker. Det fanns få skyltar, åtminstone på engelska. 
 
Påtal om restauranger - det finns många bra och goda restauranger i Beijing! Både om man är intresserad av att äta inhemsk mat och lite mer västerländsk. Om man vågar kan man bara kliva in på första bästa "hål-i-väggen"- restaurang och chansa, menyerna är oftast på mandarin. Ofta har restaurangerna känslan av en matsal, men det är långt ifrån alla.
 
 
Vi åt vietnamesisk mat, kinesisk hot-pot och koreansk bibimbap, men mitt bästa tips är ändå att besöka restaurangen DaDong. Det ligger mer centralt, dessutom i ett hotellkomplex, där man får äta Beijings berömda "Peking-anka".
 
Middag på DaDong
 
Väldigt gott och rolig upplevelse! När vi skulle ta oss hit tog vi som vanligt en taxi, men vi märkte snart att alla taxichaufförer inte ville köra oss dit vi önskade. Jag vet inte om det beror på att de blev osäkra då vi inte talade mandarin, eller om de helt enkelt har vissa områden de kör inom. Jag tror dessutom att de inte hittar överallt då det är väldigt mycket smågator och Beijing är en såpass stor stad. 
 
När vi skulle åka till en restaurang fick vi lära oss (den hårda vägen, dvs smått "hangry") att vara ute i extrem god tid om vi hade bokat ett bord (receptionisten på hotellet hjälpte oss med det). Att inte kunna kommunicera med varandra på något språk, när vissa chaufförer inte ville köra oss, långa distanser samt problem med att hitta entrén är inte en optimal kombination. Om man har ordnat med VPN-anslutning tidigare kan man dock använda platstjänster/googlemaps eller liknande och försöka hitta ändå. Det löste sig alltid!
 
Frågade vi inte någon om hjälp att hitta när vi väl behövde? Jo, det gjorde vi. Här mötte vi dock en kulturkrock. I Kina vill man inte gärna "tappa ansiktet" - inte säga "jag vet inte", "jag hittar inte" eller "jag förstår inte". Det hör till deras kultur och något man bör komma ihåg. Jag vet inte hur många gånger vi gick åt helt fel håll när vi bett om vägledning på kartan. Vår uppfattning är att man helt enkelt säger "vänster" istället för "jag vet inte". 
 
Dessa typ av fullastade lastbilar såg vi gott om
 
Sen finns det ju vissa turistattraktioner man måste beta av när man besöker Beijing. För att nämna några - Himmelska fridens torg, Den förbjudna staden, Sommarpalatset, Wangfujing-street och Kinesiska muren. Det är ofta mycket turister på dessa platser. Min favoriter är Den förbjudna staden och Kinesiska muren, väldigt intressanta och välbevarade turistattraktioner.
 
 
På andra sidan gatan är Himmelska fridens torg
 
Den förbjudna staden
 
Den förbjudna staden
 
 OS-arenan "Fågelboet"
 
Utanför Sommarpalatset
 
Vi avslutade vår vecka med att beta av en punkt på vår Bucketlist - promenera på Kinesiska muren. Vi tog oss dit med en busstur och åkte till den del som heter Mutianyu. Det var varmt, tungt och mycket uppför. Men trots det ett minne för livet.
 
 
 
 
________________________________________________________________________________________
 
Praktiska tips inför en resa tll Kina:
 
  • Man måste ansöka om visum för att få inträde i Kina. Vi fick beviljad besöksvisum då vi hälsade på våra vänner där.
  • Försök få till en anslutning via VPN för att komma åt vanliga kommunkationsmedel såsom google, Youtube, WhatsApp och Facebok/Instagram. WeChat är dock inte ansluten till google och fungerar.
  • Växla kontanter hemma, få ställen tar emot kortbetalningar
  • Ladda ner appen SmartShanghai och använd som kommunkationsmedel - vi hade inte klarat att ta oss runt på egen hand annars